Mellanlandning Neapel

De upplevelser jag nu kommer att skildra är av naturliga skäl högst personliga. Det kommer att i första hand beröra det jag/vi i 1.komp 2 plut. var med om.
Läsaren bör ha i åtanke att det i dag är närmare 57 år sedan det hände med tanke på bl.a kommunikation och nyhetsförmedling.
Vad gäller korrespondensen med anhöriga här hemma skedde den brevledes via adressen: 260 Svensson, Svenska FN-bat, 1 komp. 2 plut. Malmö 1 Jag återkommer vid senare tillfälle till en annan kanal, jag som signalist kom på.
Sedan den 24 nov befann vi oss inkvarterade på en militärförläggning i Neapel vid foten av Vesuvius.

 Neapel beskrev jag  som både den fulaste/skräpigaste stad samtidigt som den vackraste. Mina referensramar var då kanske begränsade...
Väntan i Neapel blev ganska lång. Inte förrän den 3 dec kom vi äntligen iväg efter åtskilliga turer fram och tillbaka till flygplatsen. Anledningarna till dröjsmålet har jag inte skrivit något om, förutom att man vid ett tillfälle skylde på dåligt väder över Medelhavet.
Resan fortsatte nu med kanadensiska plan - c 119 - målade med FN:s emblem.

Vi lyfte kl. 05,10 och måste flyga lågt då planen saknade tryckkabin. På grund av dåligt väder tvingades vi upp till 4000 meters höjd, vilket kom att bli ganska påfrestande. Förutom fallskärmar var vi nu utrustade med flytvästar i händelse av...
Kl. 09.00 mellanlandade vi på en amerikansk militärbas på Kreta, där vi utspisades och efter en timma fortsatte färden mot den f.d. engelska flygbasen vid Abu Suweir.
Vi inkvarterades i f.d. engelska baracker. Abu Suweir ligger söder om Suezkanalen i närheten av staden Ismailia.
Vi kom inte så mycket i kontakt med civilbefolkningen, men de vi såg tyckte vi var lite underligt klädda..

Ett par journalister hade letat sig dit. Vilka de var vet jag inte med säkerhet, men en av dem var nog från Expressen.

Nu fick vi känna på värmen -närmare 30 grader.
 Med de egyptiska soldaterna fick vi god kontakt. De var mycket positivt inställda till oss, men deras känslor för engelsmännen var inte att ta miste på, har jag rapporterat.

"Av det vi sett av den egyptiska armén, förundrar vi oss inte alls över att israelerna med sin två/tre- åriga värnplikt så snabbt ryckte fram i Sinai. Det kan inte hjälpas utan att man hyser medlidande med egyptierna och tycker synd om dem".
Vi blev snart varse att strider hade utkämpats. Enstaka gevärsskott hördes på avstånd.
                                                        Husruiner fanns lite överallt.

Inte minst det vi fick se ute på flygfältet gav oss en aning om den israeliska armens och flygets effektivitet. Åtskilliga rester av det egyptiska jaktflyget hade aldrig kommit upp i luften, utan låg där på flygplatsen sönderbombat.
                                                        Det var ryskbyggda MIG-plan.

Till en början kunde vi röra oss fritt ute på flygplatsen bland flygplansvraken, men då egyptierna såg att vi gick där och fotograferade, blev plötsligt platsen förbjudet område för oss.
Jag hann emellertid få med mig en liten rest som minne av de förstörda planen, nämligen en liten smält klump av aluminium.

Läser i mina brev att Sverige utkämpade en fotbollsmatch mot Colombia under vistelsen i Abu Suwéir. Sverige förlorade med  1-0. Colombia var en av de tio nationer som ställt upp med manskap och var också förlagda här.
I nästa logg reser vi upp till Port Said och det vi då fick se och uppleva har föralltid etsat sig fast i mitt medvetande.