Farväl Vlasti.

I mitt förra inlägg utlovade jag några  intressanta minnesbilder från Vlasti.

 Först skall vi göra ett besök i byns ortodoxa kyrka en söndag.

 Utanför kyrkan sitter prästen och hälsar besökarna välkomna med att dela ut livets bröd.

 Denna söndag gästas kyrkan av svenska besökare. Det man mest fascineras av är den vackra 
                                                      ikonostasen framtill i kyrkan,

som för övrigt saknar bänkar. Gudstjänstbesöket i en grekisk-ortodox kyrka blev ett minne för livet...
                                            
Efter gudstjänstbesöket går vi en tur runt på en gammal kyrkogård. Om besöket i kyrkan var en upplevelse för sig, kom det vi nu fick se av ett helt annat slag.
En kyrkogård är en viloplats för de döda. De gravar vi kom att beskåda var inte vad vi sätter i samband med en kyrkogård.

Kanske en grav som denna inte var speciellt märkvärdig, eller en grav efter en nyligen bortgången byinvånare.

                              Men i det långa gräset gör vi för oss ganska makabra upptäckter

 

 

Med dessa synintryck på näthinnan söker vi efter en förklaring. Det vi sett har sin bakgrund i tron på människans liv efter döden. För att de efterkommande skall förvissa sig om vad som hänt den bortgångne, lever man i den tron, att om den dödes lekamen efter tre år i graven är befriad från allt kött på benstommen, har vederbörande kommit till paradiset. Om inte ...

 

Tiden för oss, vi två lärare, börjar nalka sig sitt slut vad gäller bygget av vävstuga. Skolan väntar där hemma.

Vi är framme i augusti, bygget har framskridit i den takt som var beräknat. Stommen har kommit på plats och ytterväggarna börjar fullborda det yttre skalet.

Vi tar farväl av Vlasti och återvänder hem till vardagen, många upplevelser och härliga minnen rikare. Vad som senare hänt med byn Vlasti och vävstugan, ligger utanför mitt berättande. IM:s tanke var att vävstugan så småningom skulle övertas av dem som hade sina vävstolar där och IM skulle hjälpa till med försäljningen av deras produkter. Om denna tanke blev en realitet, kanske någon annan kan berätta ...
Detta var en lång utvikelse som förklaring till att min resa till Israel 1967 kom att starta från Beograd i forna Jugoslavien. Som framgått var jag på ett eller annat sätt involverad i de olika projekt IM vid den tiden hade engagerat sig i just i denna region, vilket ledde till återbesök i Skopje 1967.

Några har ställt mig frågan, hur det gått för vävstugan efter det att den var färdig. Bästa sättet att svara på den frågan är att återge en kommentar med efterföljande korrespondens med en som vet, nämligen Lena Mitroulis, boende i Växjö och vars man är född i Vlasti:
" Av en ren tillfällighet hittade vår dotter din blogg från Vlasti. Min man Apostolos Mitroulis, är från Vlasti. Han är född 1942 och var med när IM-fabriken byggdes....
Han kom till Sverige 1967 och har bott här sedan dess. Jag var i Vlasti första gången 1970 och då jobbade Ella-Brita Lefvert på fabriken. Några år senare kom Folke Sundqvist och Kennet Coop (tror att han hette så) till byn. Min mans mamma, alltså min svärmor, finns med på en av dina bilder. Tror det är bild nr 8, kvinnan med förkläde med slända. Det är mycket trevligt att läsa om Vlasti och se dina bilder. Själv bloggar jag lite, men när vi är nere i Grekland om somrarna och jag har lagt in en del bilder och text om Vlasti. Titta gärna och se om du känner igen något. www.mikrokambos.blogg.se. Mikrokambos är en by som vi bor i om somrarna. ....
Förresten minns jag att den s.k vaktmästaren på IM-fabriken i Vlasti hette Kostas".

Vid min fortsatta korrespondens med Lena, vill jag gärna, med hennes tillstånd, återge den beskrivning av Vlasti som hon förmedlat:
"Som sagt Vlasti är helt förändrat. De som så lyckligt hade egna hus i Vlasti har nu överlåtit husen på sina barn som renoverat husen och nu skapat en helt ny modern by. Torget har helt förvandlats med stenmurar och konstigheter som inte uppskattas av alla, men man fick EU-bidrag på massor av miljoner och gjorde denna satsning. Vad som numera finns i själva IM-byggnaden vet jag inte, men troligen är det någon som hyr den som bostad. På 80-talet sov vi faktiskt över i huset en gång när det var bröllop i byn och vi hade svårt att hitta husrum. Då bodde vi där hos Ella-Brita Lefvert. Å så skönt med bekvämligheter som badkar och toalett. Hos svärföräldrarna var det inget varmvatten och håltoa, vilket inte uppskattades varken av mig eller våra barn.
I föräldrahemmet fanns en mycket gammalmodig vävstol, uppallad på stenar o dyl. Apostolos syster gick på "fabriken" som vi kallade IM-skolan och lärde sig att väva på en fin vävstol. På 70-talet köpte jag mycket kläder från vävstugan. Kjolar, långbyxor, västar o dyl Mycket fin och ovanlig design men oj vad kläderna kliade, trots att de var fodrade med siden. Mycket billigt var det också med våra svenska kronor räknat."

"Ja, det är naturligtvis mycket förändrat sedan du var där. Numera är det gasolvärmare utanför alla restauranger och caféer. Oftast är det omkring 10 grader om kvällar och nätter på sommaren.
Vlasti har blivit ett stort tillhåll för ungdomar som söker sig ifrån värmen på somrarna. För ett par år sedan hyrde vi in oss på ett pensionat precis mitt i centrum. Helt omöjligt att sova. Hålligång på caféerna till kl 7 på morgonen
...
Du hade lagt in bilder från kapellet. Apostolos kände igen prästen och han trodde att det var prästens son som var med på bilden. När och om vi  kommer dit till sommaren ska vi visa bilderna från din blogg. Det är säkert många som tycker det ska bli spännande att se och höra din berättelse."

Det är bara att konstatera att världen, tack vare de sociala medier vi i dag har tillgång till, har krympt.
Jag, och förmodar jag många andra "gamla" IM- medarbetare ser med stort intresse fram mot att höra mera från Lena.
Tack, Lena för dina kommentarer och upplysningar från dagens Vlasti!